Snön faller
Alternativt ”Skuggan” eftersom ”Snön faller” redan är snott av den där förarglige hr Lundell.
SKUGGAN
Långa skuggor i fullmånens sken.
Det snöar och snöar och överallt
är mörkret vitt.
Vita flingor i håret
blir till tårar längs kinderna.
Jag sträcker ut tungan.
Tystnaden är kompakt,
andetagen dränks i bomull.
Träden pekar vilset i sin vinterpäls
åt olika håll
och vägen jag väljer är mittemellan
ingenstans och bort.
Förvirringen total…
Som en ensam skugga irrar jag omkring,
tills skuggan smälter in
i den från gammelgranen.
Där slår den sig ner
och jag sätter mig bredvid
tills skuggan blir vit och somnar.
På morgonen
trodde de pulkåkande barnen
att det var en snögubbe som vält i backen.
Sockervadd
Högt ovan diket
Svävar så lätt
genom solens strålar.
Smakar lite
på söta sockervaddsmoln,
nedanför flyter
mönstret – blågrönt.
Nu kan jag aldrig, aldrig
falla ner,
mer.
Tema dörrar…
Dörrar
Öppna dörrar, stängda dörrar,
dörrar på glänt.
Låsta dörrar, dörrar på vid gavel.
Blåa dörrar, bruna dörrar,
flagade vanskötta dörrar,
hemliga dörrar.
Dörrar som står och slår i vinden.
Trasiga dörrar, glasdörrar,
igenspikade dörrar,
dörrar med knarrande gångjärn,
dörrar som inte leder nånstans.
Så finns det de som har draperi.
Så mycket tankar kan man ha om dörrar, när man sitter här och ugglar… Det finns ju symboliska dörrar också. Dörrar i själen. Roade mig med att tillverka lite egna dörrar också…
© Laila Norman
© Laila Norman
© Laila Norman
© Laila Norman
Twice is enough
Baronessan har gått och blivit schlagersångerska! Jag vill ju inte vara sämre utan deltar nu med hela två nummer, för att öka mina chanser att vinna.
Först ut uppträder jag under artistnamnet Rappapunzel med låten Let go of me.
Mitt tacktal är: Jag vill tacka Pompe för att han släppte till av sin man så jag kunde få denna fina fläta. Utan den hade jag aldrig vågat äntra scenen.
(Det går att studera bilderna ännu närmre genom att klicka på dem!)
I mitt nästa nummer deltar jag som MissTy och framför låten Sick as a dick.
Mitt tacktal: Jag vill tacka Institutet för Sexuellt Förvirrade som gjorde detta möjligt! Tack! Fuck!
Ps
Läste att Kvastskatan hade råkat gapa lite för stort idag. Så nu blir det svårt med julskinkan – det blir väl till att mala ner den och göra pastasås av den och liksom sörpla in den tillsammans med spagetti…
Men jag kan trösta med att en karriär som kändis kanske inte är helt avlägsen! Som plåster på såren då. Titta på Silvia! Hon har samma mungipor som Joker – och hon blev drottning!!!
Ett eklöv
Ett brunt litet darrande eklöv
klamrar sig fast på sin kvist.
Det fryser och hoppas
att vintern blir kort.
Det vet inte än
att det aldrig får grönska på nytt.
Som löv i min längtans trädgård
jag faller till ro
under trädet om hösten
och sprängd av kärlek jag dör.
Ett äpple om dagen…
Upp stiga orden, tanken stilla står.
Ord utan tanke, aldrig himlen når.
(Shakespeare)
Ner faller äpplen, äpplen marken når.
Äpplen utan omsorg, aldrig magen når.
(Laila Norman)
De äpplen som nu hänger kvar i trädet, lämnar jag till fåglarna. De hade förresten redan börjat äta av dem. Har frusit in bitar, lagom att använda till kommande äpplepajer, kokat 10 burkar med äpplemos, gett bort en påse till grannarna och en till mamma och har ändå en full skål kvar att ätas som de är. Det känns bra.
Av bloggandet igår blev intet. Lagom efter att jag suttit en stund och läst andras bloggar, så kom åskovädret. Det var inget litet sådant heller. Först öppnade sig himlen och det övergick från ett vanligt ösregn till att bli ett skyfall som hotade att spränga taket. Sedan började det smälla och blixtra. Väldigt högt, väldigt nära och väldigt plötsligt! Jag fick skyndat mig att koppla ur datorn och dra ur jacket. Sedan gick även strömmen. Så var det med de kablarna, som de grävde ner för något år sedan eller så! Fast den var ju bara borta någon timme, så man ska väl inte klaga. Men när den kom tillbaka, hade jag redan burit upp en massa stearinljus till sovrummet och tagit boken med mig och krupit ner. Så varför ändra på det konceptet. Har nu börjat på Eremitkräftorna; boken som följer efter Berlinerpopplarna av Anne B Ragde.
Det är märkligt. Efter att hela augusti och halva september regnat bort, så kom Leigh från Australien och under två veckor hade vi det mest perfekta höstvädret och inte en droppe regn föll. Dagen efter hon for hem, så började eländet igen. Non stop. Så nu är det bevisat: Det är i Australien det är, det fina vädret. Ifall nån nu inte redan visste det. Och det är min väninna som har hand om det.
Det är också klarlagt att de har lika stora elkostnader för air-condition som vi har för värme per år. Det är också nästan lika dyrt med el där som här.
Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod…
Under-likt
Gräsmattan
rullar ihop sig för natten.
Katten ligger platt och växer
med daggvåta morrhår.
Skuggan kryper upp i linden
och vaggar bina till sömns.
En ensam koltrast
går på patrull
och drar med våld upp
en fridstörare.
Det enda tänkbara straffet
är döden.
Snart tänds alla stjärnor
av nattvakten
så du aldrig mer ska gå vilse
Gilla läget
Nu regnar det till och med fast solen skiner. Det kan liksom inte låta bliiii… Ibland händer det att det är uppehåll. Några sekunder eller minuter. Det såg ut som att jag skulle hinna ner till brevlådan innan regnet förut. Det gjorde jag också. Men inte hem igen. Men det gäller väl bara att gilla läget antar jag.
Vet han egentligen, Tomas Ledin, vad han ställde till med den sångtexten? Det används t.o.m. av chefer till sina anställda – inte på skämt då, utan på blodigaste allvar när han tycker att personalen har för mycket klagomål att komma med. Den där typen av klagomål som varken han eller hans chefer tänker göra något åt ändå.
En icke namngiven chef och jag lyckas komma på kant med det mesta bara vi ses. Senaste gången vi sågs, ledde en kommentar in på en annan och rätt som det var gällde det vikten av att lägga undan pengar att leva av ifall nån katastrof av nåt slag inträffar.
Jag hör mig själv säga: ”Ja den förmågan är ju lite olika beroende på om man tjänar 14000 eller 50000!!”
Varpå han replikerar: ”Nej det tror jag inte alls. Det beror på hur man är uppfostrad!”
Jag beslöt mig för att ge honom en chans till, och drog exempel in absurdum, men han envisades med att det kunde vara lika svårt för en höginkomsttagare som en som levde på existensminimum. Och omvänt lika lätt att spara, om man var fattig… Om man var rätt uppfostrad.
Igår hade jag i alla fall tur med vädret när jag var ute och red. Man får vara glad för det lilla. Lilla och lilla förresten – jag är jätteglad över att ha Pompe att vända mig till när andra inte förstår mig!
Kortet är från den sista (?) sommardagen 30 augusti. (Klicka på bilden för att se större.)
Höst-tröst
Hösten måste höra himmelriket till, för på jorden finns intet mer.
Grå slöjor lägger sig som spindelväv över ansiktet och kväver, kräver
att man ska vara stark.
Vinden är elak på hösten, den tränger sig in genom porerna
och vidöppen, sårbar står man, mår man inget vidare.
Lönnlöven singlar ner, vinglar, rusiga av stundens yra.
Klädda till bal i rödgula kläder, tråder de dödsdansen, intet ont anande.
Kastanjen kastar ner sina taggiga bomber och efteråt löven.
Dessa vet inget om singlande. Som stora kotletter landar de,
bruna, fula och marktäckande.
Talgoxen kikar in genom rutan, på mitt frukostbord.
Beundrande, undrande, konstaterar så orättvisans oskrivna självklarhet.
Jag samlar ved för att elda med och hålla vemodet borta för stunden. Ved-mod.
Då skriker lomen och ångesten fastnar i tjockan och växer,
tills den slutligen släpper och faller som tunga grå droppar från skyn, ner i dyn.
De rinner, försvinner i rännilar, strilar i bäckar och floder och sen ut till havs.
I ett nafs kommer mössen i tusental, med resväskor och paraply.
Gullfibersäng i Gullfiberbo, där får de ro, när de inte leker tafatt med katten.
Men katten är gammal och nästan döv och sover hos matte om natten.
Den feta flugan sitter i fönstret och fnyser föraktfullt åt mina försök
att få den att flyga bort därifrån. Ut!
Det enda som flyger ute är löv!
Talgoxen tjurar, han kurar i buxbomens gröna gemak.
Men plötsligt far flugan, nu fullständigt förvirrad, rakt in i lampan, likt Ikaros.
Hon ville väl värma sig.
Imorgon ligger hon dumdristigt död på rygg, fast trygg.
För kanske är det bättre att hastigt förtäras av elden än att långsamt frysa ihjäl?
Jag vecklar ut vinterpläden
och dricker svart vinbärste med likör i och glömmer snart hela världen.
© Illustration Laila Norman
Ping!!!
Klicka här om ni gillar vad ni läser, så blir jag glad!
Min bok är nu utgiven och finns på amazon!
Köp den här!-->
Prishylla
Tack Annette!
Tack Bitte!
Tack Baronessan! Ännu en pippi! (Ros?)
Tack Baronessan!
Tack snälla Lairama!
