Tungt
Eftersom snön från halva taket rasat ner på min utbyggnad med platt tak (som jag skottade senast i går) och bildat en meter hög drös där, så begav jag mig ut att skotta väck det tunga blöta eländet. Ett käckt lager med 3-4 cm tjock is nu också täckte halva det platta taket och det skvalpade omkring lika tjockt med vatten under det, blev det till att hacka loss is o slänga ner så att vattnet kunde komma fram till stupröret. Detta visade sig sedan fortfarande vara fyllt av is, men det är en annan historia.
Sedan var jag genomsvettig och gick in och tvättade av mig och bytte om. Skulle ta en fika innan det var dags för den sista tunga resan för Katzy in till Varberg, och kikar då ut genom köksfönstret. Där har då snön från andra sidan taket rasat ner och blockerar helt och hållet vägen för mig till garaget. Jag hade en liten gång där, en halvmeter bred, med 1½ meter vallar av uppskottad snö på bägge sidor. Nu är detta hål alltså fyllt av en meter packsnö från taket.
Så lustigt!?
Jag vet inte riktigt var jag ska göra av den snön som jag nu måste skotta bort för att komma fram. Det är lite som att gräva en tunnel: Var gör man av innanmätet?
Katzy ligger i soffan och sover och jag grinar som ett barn bara jag ser på henne. Hon vet inte att hon inte får uppleva en kväll till. Hon ska få somna för sista gången i mitt knä hos veterinären och var – VAR – ska jag hämta krafterna ifrån? Jag bävar inför bilresan på 4 mil, med henne i kattburen jämte mig. Hon kommer att jämra sig eftersom hon hatar att åka bil. Jag jämrar mig redan.
Men jag vet, det kommer att gå över, för det är ju det barmhärtigaste för henne. Hennes krampanfall har kommit tätare nu den senaste tiden och hon får ångest och skriker efteråt. Hon vill bara ligga och sova hela tiden, och tvättar sig inte som hon brukar utan är tovig och matt i pälsen. Hon har inget roligt liv längre. Men det är så väldigt väldigt sorgligt. Jag hade ju i det längsta hoppats att hon skulle somna in alldeles av sig själv här hemma. Så jag slapp ta beslutet.
Men jag har att göra här hemma i helgen. Sysselsättning är bra. Snön håller mig sysselsatt. Snön, slask och läckande tak.
Jag hoppas detta blir det sista jag skriver om snön den här vintern. Att livet kan fyllas med något annat än snöskottning framöver.
Snön faller, del 2
Jag vill inte vara med längre! Den här verandan skottade jag ren i förrgår eftermiddag och det bara fortsätter att VRÄKA ner! Skottade mitt platta tak i går och när jag klev ut där idag gick snön det knäna. Och uppfarten har jag skottat kl 06 och kl 12 och lär få göra det igen ikväll. Men vet inte riktigt var jag ska lägga snön jag skottar bort längre.
Matisse blev lite förvånad när han ville gå ut på verandan och jag med våld fick upp dörren en bit. Det var precis som om han kom ihåg och tänkte: ”Men – här gick ju bra att gå ut igår??”
Pås-chock
Matte kommer hem från affären. Möts av nyfiken Matisse: ”Vad har du köpt? Nåt till mig? Jag får se, jag får se!!!”
Efter en stund är dock maten uppackad och insatt i kylskåp. Matisse tar sig an den tomma pappkassen och har hjärtligt roligt. Han lyckas också tränga in sig i ena handtaget, men har vuxit lite sedan senaste gången han gjorde detta. Problem.
Matisse släpar sig runt halva huset med en pappkasse släpande efter sig. Stundtals går han baklänges och vrider dessutom handtaget så det blir ännu trängre. Morris ligger i fåtöljen och ser på. Matte skrattar. 
Så småningom blir Matisse lite lagom arg och efter några starka bensparkar är han fri. Påsen lämnas åt sitt öde.
Morris lämnar fåtöljen och går fram och nosar försiktigt på den tomma kassen. Matisse lurar bakom draperiet. Morris sätter ner sin feta bakdel och gäspar. Då tar Matisse SPRÅNGET. Han flyger rakt upp i luften och landar på alla fyra rakt ner på kassen. Det blir ett väldigt plötsligt och väldigt högt PRASSEL/BRAK!
Morris bajsade nästan på sig…
Snöänglar
Helt fantastiskt – en dag utan snöskottning! Men det var jobbigt att ta sig fram i all lössnö i dag, även för en häst. Den gick upp till knäna och att forcera snövallarna krävdes sin häst!
Galoppen i backen som startade så optimistiskt och glatt, bara tvärdog efter fyra språng (även för kompisen André) och resten av rundan ägnades åt att pulsa…
Svettigt blev det i alla fall och efteråt var det sköööönt att rulla sig!
”Aaaah, vad härligt!”
”Kan någon klia mig på magen?”
”Sådär, nu är jag redo för lite mat.”
Taksnö och kattvätt
Efter att ha skottat taket för tredje gången sjönk jag utmattad ner på golvet. Genast kom ju Matisse och ville sitta i knäet och passade på att tvätta rumpan samtidigt. Härlig ställning, måste jag säga.
Växande katt
Här kommer ett litet bildbevis på att han faktiskt växer, den lille rackaren!
Lugnet före stormen
Har kommit hem efter ännu en dag i mitt nya liv som stalledräng, med en kropp som bara skriker efter VILA och det känns ansträngande t om att ställa sig och diska. Men det är skönt att vara trött i kroppen. Mycket bättre än att vara trött i huvudet…
Men nu får det vara nog för idag med att se till katter, hundar, hästar, och fåglar. Nu är det JAG-tid som gäller!
Jag slår mig ner vid datorn för att kolla lite jobb och kanske skriva några rader. Äter en semla och dricker en kopp kaffe. Det är riktigt lugnt och fridfullt. Ovanligt lugnt och fridfullt.
Efter någon timme blir jag påmind om varför, när ett högt och jämmerligt MJAUUU i falsett hörs utanför altandörren. Ja visst ja! Matisse hade ju sprungit ut när jag kom in!
En liten pissemiss med klädsamt kylslaget knallrosa nos kommer in som en raket och friden är slut. Nu är det bara att invänta den utlovade snöstormen också…
”Wow! Mat som flyger!”
”På nåt sätt ska jag väl kunna få vält den här tingesten. Om jag hänger mig där uppe i toppen…”
”Jag har klor, jag är stark, jag är jättestark…”
”Mmm, vad mysigt det var att snutta lite här… Ååh, jag vill ju aldrig sluta!”
”Vadå bebis? Jag är en stor och manlig katt!”
”Ha ha, nu hittar du mig aldrig!”
Skogsbrand i hjärnan
Jag var lite trött i stallet idag, på grund av för lite sömn i natt.
Min ärade ”chef” dvs Nina som har stallet/gästranchen, befinner sig i Stockholm och roar sig i dagarna två och här var jag och stod och ryckte och slet i en rundbal för att få loss hö och putsade sadlar och motionerade hästar och städade stugor…
Som alltid när jag är trött, så stod dörren till avdelningen för störd humor på glänt. Min hjärna började tänka ut allehanda lustigheter alldeles av sig själv. Bl a fantiserade jag om att skicka ett sms till festprissan innehållande meddelandet: Stallet har just brunnit upp!
Sedan skulle jag låta det gå 10 minuter och därefter skicka ett till med texten: Jag bara skojade…
Jag såg för min inre syn hur detta första chockerande sms skulle tas emot och i min trötta hjärna var denna syn otroligt komisk! Jag frustade högt för mig själv i bästa Bart Simpson-stil, där jag stod och slet i höet. Mitt hysteriska fnittrande gjorde att hästarna slutade upp med att äta i hagen och ställde sig i rad och tittade konstigt på mig. Åsynen av deras uppsyn gjorde att jag fnittrade ännu mer. Länge.
Men det är härligt att ha stalltjänst!
Frukosten serveras…
Fifi
Gårdvaren Moltass
”Men ska vi gå nån gång eller…?”
Nu har jag varit hos tandläkaren och slutat fnittra. 855 kronor för undersökning, borttagande av tandsten och röntgen kan jag komma över. Men jag hade dessutom ett HÅL som skall fyllas igen i februari och kostnaden för detta beräknas till 2400 kronor. Eller om det var 2900. Minns inte så noga. Tresiffrigt var det i alla fall.
På vägen hem köpte jag en STOR chokladkaka som tröst…
Stalledräng
På måndag börjas det. Min nya karriär som stalldräng. Genom arbetsförmedlingen får jag lov att ”tjänstgöra” i stallet varje dag som jag inte har ”riktigt” arbete, och får då samma ersättning som a-kassan. Dvs fn 65 % av min tidigare inkomst… Och dagarna tas av min pott precis som förut. Skillnaden är dock att jag nu inte behöver bry mig om den där 75-dagarsgränsen när det gäller att stämpla samtidigt som man har deltidsarbete.
Nu är det ju inte riktigt så att jag bara ska vara i stallet och gosa med Pompe hela dagarna, utan det bedrivs faktiskt en verksamhet där. Det är stuguthyrning (städning och visa gäster tillrätta) mockning, (jäklar, vilka muskler jag kommer att få ) in- och utsläpp och utfodring av hästar, leda uteritter vid behov – kanske blir längre fram i vår, då det också blir aktuellt med stängsling. Dessutom kanske jag kan få ett litet hum om bokföring också, om tid finnes. Kruxet är väl bara att människan har gått och skaffat sig ett nytt bokföringsprogram som hon fattar noll av, så det blir väl mest till att försöka begripa det då…
Den svåraste biten är just den som absolut är den viktigaste/bästa för mig: Att stiga upp tidigt varje morgon och få fasta rutiner!
Huga… Jag har ju liksom blivit van vid att vara uppe halva nätterna och ligga och dra mig halva förmiddagen! Utom de gånger jag rings in på jobb då’rå, men det har ju inte hänt så ofta som jag önskat. Förutom i november, det var en bra månad. Annars har det mest varit ledigt…
I alla fall så har jag ju passat på nu att vara ute och fotografera lite nu när snön har kommit och solen skiner och det är sådär smärtsamt vackert ute.
Vägen hem till mig
Till vänster bakom det stora trädet bor jag!
Så här ser våra teleledningar ut…
Utanför mitt hus
Tre vyer över Tjärnesjön
Pompe kollar in snödjupet.
Fler vinterbilder finns på flickr…
Matisse underbara värld
Liten Matisse sitter i fönstret. Utanför är äppleträdet fullt med fåglar. Matisse meddelar att han vill gå ut.
Fem minuter senare sitter Matisse i trädet och ser frågande ut. ”Var är alla fåglar?? Det är nästan så att man kan tro att de kan flyga eller nåt…”
Ping!!!
Klicka här om ni gillar vad ni läser, så blir jag glad!
Min bok är nu utgiven och finns på amazon!
Köp den här!-->
Prishylla
Tack Annette!
Tack Bitte!
Tack Baronessan! Ännu en pippi! (Ros?)
Tack Baronessan!
Tack snälla Lairama!
