Snön faller
Alternativt ”Skuggan” eftersom ”Snön faller” redan är snott av den där förarglige hr Lundell.
SKUGGAN
Långa skuggor i fullmånens sken.
Det snöar och snöar och överallt
är mörkret vitt.
Vita flingor i håret
blir till tårar längs kinderna.
Jag sträcker ut tungan.
Tystnaden är kompakt,
andetagen dränks i bomull.
Träden pekar vilset i sin vinterpäls
åt olika håll
och vägen jag väljer är mittemellan
ingenstans och bort.
Förvirringen total…
Som en ensam skugga irrar jag omkring,
tills skuggan smälter in
i den från gammelgranen.
Där slår den sig ner
och jag sätter mig bredvid
tills skuggan blir vit och somnar.
På morgonen
trodde de pulkåkande barnen
att det var en snögubbe som vält i backen.
Kommentarer
2 kommentarer to “Snön faller”
Leave a Reply


Svenska





English
Deutsch
Det här är poesi, tyckte om den och jag ser den välta snögubben där i skogen. Mycket fint.
Så vackert! Förvirringen total – låter som du pratar om mig