Grönkål och fjärrkontroller
Idag har det förvällts grönkål. En stor säck. Matisse ville väldigt gärna hjälpa till, så jag slängde till honom en bit av en tjock stjälk. Jisses vad han gick till anfall! Det knastrade spännande när han bet i den och han ruskade om den med liv och lust och försökte även äta några små krusiga blad som föll av. Det smakade jättekonstigt, men kul var det!
Efter en stund var den dock död och blicken drogs i stället till mattes beige tights. Var det månne trädstammar? Blixtsnabbt rejsade han uppför dem. De var mycket klättringsvänliga, men något var fel ändå för matte skrek jättehögt och trädstammarna skakades våldsamt fram o tillbaka tills klorna tappade sitt grepp.
Sedan ville Morris in. Matisse satte sig i dörröppningen för att agera välkomstkommitté. Han log vänligt.
Resultatet blev dock att Morris klampade rätt över honom i stället. Inte lätt att se en sådan liten katt när man har bråttom in från regnet. Då bar det av i full galopp för att hämnas på den gamla mormorskatten Katzy som låg och sov på en stol. Hon är lite farlig, så det säkraste sättet är att kasta sig rakt emot henne med precis lagom fart – dvs avpassad så att farten självdör exakt en halv sekund innan man träffar henne och man ramlar tillbaka ner på golvet. Detta upprepades med precision tre gånger. Den fjärde blev en liten miss, så han höll på att landa rakt ner i hennes kloförsedda högersving, men lyckades då förlänga hoppet så han hamnade på andra sidan stolen istället. Där var ett bordsben i vägen, så det sa ”bonk”.
Men Matisse var lika glad ändå och satsade nu på en liten TV-stund. Vilken fjärrkontroll var det nu? Här ligger fem!!?? Nåja, ner på golvet med dem allihop och hoppa på dem bara! När matte sedan tvingas ligga på golvet för att leta under soffan, med ändan rakt upp i vädret, så kan man ju alltid flyga upp där och bita lite…
Nu ligger han i fåtöljen och ser precis sådär överlägsen ut som bara han kan…


Svenska
English
Deutsch




