Bland grenklykor och nässlor
Vaknade till strålande solsken idag – trots att de hävdade på väderrapporten att det var och skulle vara mulet. Sånt gillas!
Matisse, den galne lille nåldynan eller marodören, skulle erbjudas sin första ordentliga utevistelse idag, hade jag bestämt. Tidigare har det bara blivit korta stunder under verandatrappen när han snabbt smitit ut under en dörröppning…
Vägen utanför är ju inte mycket trafikerad, men det kommer ju trots allt bilar och en sån där liten sjase kan inte vara lätt att se. Jag vet ju inte ens om han har vett på att hålla sig undan.
Men nu gick vi ut på tomten. Tjohooo vad det var kul och spännande! De första tio minuterna ägnades åt att utforska området under förstubron. Men sedan bar det plötsligt iväg i racerfart, ut från tomten längs vägen… jag sprang efter, orolig som en nybliven mamma, rädd att han skulle försvinna i nåt buskage och komma bort för alltid. Fick dock tag i honom och bar tillbaks till gräsmattan. Där satt gammlemormorskatten Katzy. Henne har han respekt för, för hon kan dela ut rejäla örfilar (MED klor) om han kommer för nära.
Så utforskades rabatter och buskage med prasslande löv…
Under altanen finns en stubbe som blev en perfekt utkikspost.
Sedan bar det iväg upp i äppleträdet. Hej och hå! Det var jättekul,men lite svårare än han tänkt sig att balansera på smala grenar och till slut blev han sittandes och pep och jag kunde plocka ner honom som en annan frukt och vi gick in.
Hann för övrigt även med en längre välbehövlig promenad själv också och nu har jag skickat iväg ännu en jobbansökan och sitter och fikar med lill-monstret uppflugen i nacken där han kurrar som en besatt.
Att vara klok eller inte klok… :-)
Kattlivet fortsätter
Nu har jag en liten kisse som klättrar i nacken och en gammelmormorskatt (Katzy) i knäet och det är väldigt svårt att skriva.
Men stackars lilla Katzy! Jag hade saknat henne sedan hon gick ut i lördags och jag var rädd att hon hade flyttat hemifrån för gott pga den lille nykomlingen. Men så idag när jag var ute i förrådet för att kolla en sak, så kom hon flygande: Skärrad, hungrig, törstig och med något djupt sårat i blicken! Hon måste ha slunkit in där i lördags när jag satte in krattan efter att ha räfsat löv, och blivit instängd!!
Men nu är hon hemma i tryggheten igen som tur är.
Med risk för att bli tjatig, så kommer här en filmsnutt på lille Matisse också.
Katter…
Alla som har katt (som är utekatt) har väl någon gång varit med om att de tagit en fågel – trots dina böner om att inte…
Men då kanske man ska vara glad att det åtminstone är småfåglar den tar…
Min lille kisse har lovat att aldrig ta fåglar. Däremot fångade han (och åt upp) sitt första flygfä igår kväll: ett nattfly. Hans framtid hos mig verkar lovande.
För övrigt har jag äntligen fått rätsida på hans ålder. Har ju varit lite bekymrad över hans dvärgväxt, eftersom ex-matten hävdade att han var född veckan före midsommar och alltså skulle vara 4 månader… Men nu har hon kontrollerat fakta – och han blir 13 veckor på onsdag. Så det så. Nu verkar han plötsligt alldeles normal för sin ålder!
Kapitel 2, i vilket klorna testas
* Idag har det inhandlats maskmedel, i form av pasta. Så nu har det delats ut pasta, på katt, i katt, på golv samt på händer och byxben.
* Liten mjuk boll med lätt skrammel i har inhandlats och var hysteriskt rolig i fem minuter.
* Gräsmatta och lönnlöv har inspekterats och befunnits vara kalla och våta. ’studs-studs’
* Liten portion mjukmat junior har serverats, i det att tusen klor klättrade raskt upp och ner längs hela matte under själva upplägget.
* Små minikorvar (nåja, ganska långa för att komma från en så liten varelse) har grävts ner i kattlådan under muntert hystande med kattströet.
* Just nu – och det mesta av tiden – har jag en spinnande liten nåldyna runt halsen och i nacken, som då och då kommer fram och slickar mig på munnen.
Men jag fick faktiskt sova i natt, eftersom jag stängde in mig i sovrummet. (En metod som jag säkert kommer att gå ifrån så småningom…) Men detta berodde på lite osäkerhet från min sida om huruvida han skulle hitta vägen ända ner till lådan, ifall nödsituation skulle uppstå, samt viss rivalitet om sängplats.
Alla tre katterna levde och var vid hälsa på morgonen.
Matisse
Idag flyttade Matisse in här. En nyfiken och pigg liten herre som undersöker allt i hans väg i ett rasande tempo och sedan blir akut jääätttetrött.
Han ser lite ut som om han haft nån siames långt bak i släkten tycker jag. Smalt ansikte, sneda ögon med eyeliner runt och stora öron. Söt men lite lustigt utseende.
För närvarande har han legat på mina axlar och sovit i en timme. Att åka på axeln är ett transportsätt han gillar skarpt.
Morris och Katzy är…. skeptiska. Morris kan titta lite på avstånd, men backar och går undan när Matisse kommer för nära. En liten kort nos-till-nos hälsning kunde han gå med på, men det var allt.
Katzy är svartsjuk och väldigt undrande. Hon tittar och tittar, men fräser och går undan om han kommer för nära.
Men Matisse verkar lika glad ändå. Rycker på sina små axlar och struttar glatt vidare i sin upptäckariver.
Vi får hoppas att det blir bättre med kattfreden så småningom. Liten blir ju stor…
Vi har varit på kattlådan två gånger med lyckat resultat. Är dock inte säker på att han hittar vägen själv ännu – det är lite stort här hemma… Så vi får väl se hur första natten blir!
Lite lite kattmat har slunkit ner i alla fall och sedan försökte jag också att äta lite middag. Det var lättare sagt än gjort. Jag kanske skulle stått kvar vid spisen o ätit direkt ur kastrullerna, det hade nog varit enklare.
Matisse klättrade snabbt och vigt upp för benen och upp i knät och sedan var han som en liten iller i min mat. Fick hålla honom med en hand och äta med den andra. När jag var klar fick han 4 makaroner som han tacksamt mumsade på.
Nu ska vi gå och sova. Hoppas jag?
Ledigt jobb?
Sitter här och försöker hitta något arbete att söka – som vanligt. Södra hade lagt ut en annons under ”Lediga jobb”. Klickade på länken för att se vad det var för jobb:
”Vi behöver mer virkesråvara och höjer därför listpriset
på timmer med 50 kr/m3fub.
Förändringen gäller även alla kontrakt tecknade
från säsongens start.
Samtidigt sker en höjning av listpriset på barrmassaved
med 25 kr/m3fub – gäller nykontraktering.
Marknadspremien på timmer på 25 kr/m3fub
gäller tillsvidare.”
Eeh, jaha…?
Tror jag söker tjänsten som PROFESSOR i INDUSTRIELL ORGANISATION istället.
Identifiering gjord
I somras visade jag denna bild på en buske som fanns vid ett torp där jag varit och fotat.
Jag hade ingen aning om vad det var för något, hade aldrig sett nåt liknande. Men mamma var här och hälsade på och nu är den identifierad: Kerria japonica ”Pleniflora”, heter den. Så det så.
Jordgubbarna som försvann
Nu har det hänt. Jag har blivit senil på riktigt. Alternativ två är att någon riktigt jorsgubbssugen person omärkligt tagit sig igenom låsta dörrar i natt och stulit en burk frysta jordgubbar.
Jag har en frysbox, som är fylld till bredden med övervägande delen frukt o bär. Det sista jag gjorde innan jag lade mig i går natt, var att stå på huvudet där för att leta fram nåt ätbart till idag. Hittade – förutom en burk frysta pannbiffar – även en ask märkt: ”Jordgubbar -08″ på. Kan se den framför mig. Det var en sån där vit, halvt genomskinlig fyrkantig plastburk; lite högre än vad den är bred. Den tog jag upp, tillsammans med pannbiffarna, några brödskivor, samt fryst flädersaft. Tänkte att jag kunde göra jordgubbskräm idag. Jorgubbskräm är gott.
Började dagen idag med att städa. Efter städningen skulle jag göra jordgubbskrämen och öppnade kylen för att ta fram burken.
Nu har jag tillbringat två timmar med att leta efter den! Den finns inte!! Efter att ha letat i kylskåpet sisådär 13 ggr, samt i alla köksskåp, i soppåsen, under diskbänken, i tvättstugan, i badrummet, i hallen och gud vet var, så tömde jag frysboxen och letade där en gång till. Där fanns INGEN burk märkt ”jordgubbar 08″ på. Alla burkar var från i år och ingen av dem hade den formen jag beskrev ovan.
Jag letade ett varv till på alla konstiga ställen jag kunde komma på och försökte även dra mig till minnes precis vad jag gjorde efter själva ”upptagandet”. Men det var som sagt mitt i natten och jag gick och lade mig direkt efteråt; var redan tandborstad och klar. Dessutom fanns ju allt det andra jag tog upp ur frysen på plats i kylskåpet respektive brödburken. Och – nej – det fanns inga jordgubbar att finna i min säng eller på nattduksbordet!
Nu är jag allvarligt bekymrad. Inte så mycket för själva jordgubbarna – jag har tagit upp nya som nu ligger och tinar i en kastrull – utan för min mentala hälsa/ev sviktande syn och att jag inte tycker om att saker och ting liksom upplöses sådär alldeles av sig själv, både burk och innehåll!
Dessutom fasar jag för den dag som jag kommer att hitta en burk med både tinade och starkt förruttnade jordgubbar på någon plats jag inte ens kunnat drömma om i min värsta fantasi.
Feedback
Efter min senaste blogg fick jag positivt gensvar, bl a av Sten som är en fd anställd inom omsorgen men som nu arbetar som senior konsult. Han har en välskriven blogg som heter Omsorgsbloggen, där mycket tänkvärt finns att läsa.
Jag tycker om att ”arbeta med” gamla människor – eller egentligen helt enkelt: jag tycker om gamla människor. Jag hade gärna blivit fastanställd inom hemtjänsten om jag fått. Men att gå en utbildning till undersköterska o dra på mig studielån i min ålder, när det i dagsläget är väldigt liten chans till anställning ändå, är ingenting jag kan göra. När det gäller mitt arbete som timvikarie, så vet jag inte hur länge jag kan fortsätta. Dels får jag bara strödagar – så det skulle aldrig gå om jag inte får a-kassa eller annat arbete upp till. Om jag kunde ”hänga i” en längre tid, så kunde det kanske bli mer och mer med tiden, och kanske t om något längre vikariat. Men nu är min kvot för tilldelade dagar (75) att få a-kassa för deltidsarbete snart slut och jag vet inte hur det blir sedan. Med någonting.
Just idag känner jag ingen lust till någonting och promenaden jag tänkt ta, blev inställd pga sviktande kurage. Jag har i alla fall lyckats knåpa ihop en ny jobbansökan – som lokalvårdare. Men då de vill ha folk med dokumenterad erfarenhet till allting, så lär min chans att få det vara liten. Dessutom var det på halvtid (men med chans till mer framigenom) så jag vet inte ens om jag kan ta det om jag skulle få det.
Men det är visst meningen att man ska tänka positivt, vara glad, ha gott självförtroende, vara påhittig, kreativ och gud vet allt… Just nu känns det tillräckligt jobbigt att bestämma vad man ska laga till middag…
Ping!!!
Klicka här om ni gillar vad ni läser, så blir jag glad!
Min bok är nu utgiven och finns på amazon!
Köp den här!-->
Prishylla
Tack Annette!
Tack Bitte!
Tack Baronessan! Ännu en pippi! (Ros?)
Tack Baronessan!
Tack snälla Lairama!
