Tidtagarur
Nu är den här. Klockan som visar vad klockan är slagen för just dig! Varje femminutersintervall motsvarar här 7 år (!) och tidsspannet är baserat på medellivslängden hos en kvinna. Kan det vara nåt kanske, söndagsmorgonen efter den stora festen, att gå ner i köket och se hur länge man har kvar att leva…?
Kanske man kan programmera den med lämplig musik som spelas upp vid varje intervall också? Ju närmare tolvslaget man kommer, desto mer domedagsliknande toner… Fantasia av Bach kan väl vara passande när det är pensionsdags…
Ni hittar mera här!
Kriget i Sutarebo
Jag för en ojämn kamp mot kirskålen. Ibland säger jag åt mig att jag helt enkelt ska ge upp – men rätt som det är, så är man där igen och rycker och drar…
Jag läste att de tre bästa sätten att få bort den är:
1) Kväva den genom att täcka med plast.
2) Klippa ner den med gräsklipparen hela tiden, så ger den upp.
3) Gräva upp hela området och slänga allt rens långt borta.
Den som skrev det har uppenbarligen inte sett en trädgård bevuxen med kirskål. Dvs, han/hon måste ha menat hur man ska göra om man vill ha bort ett fält med enbart kirskål.
Nej, den är lurigare än så. Den nästlar sig in bland de marktäckande växterna och en massa andra små blommor, gömmer sig bland annat med samma gröna färg så att man inte ser den förrän den blivit högre än omgivningen, smyger sig in i skarvar i stenmuren där man inte kan komma åt roten utan bara kan knipsa av den, samt bosätter sig med fördel långt inne under vinbärsbuskar, azaleor, kaprifol och annat trassligt, där man inte får plats att krypa in och rensa.
Men jag kanske ska täcka över alla vinbärsbuskar och jordgubbsplantor med plast så de kvävs? Och med dem, kirskålen?
Eller så ska jag köra över blomsterlanden med gräsklipparen?
Jag har redan prövat med att gräva upp ett helt blomland, rensa jorden och anlägga ett nytt. Fungerar INTE, kan jag meddela. De mikroskopiska fragment av kirskålsrötter som ändå blir kvar i jorden, muterar på nåt vis och av varje liten bit kommer det upp sisådär 18 nya…
Man kan också spruta på sånt där giftigt miljöfarligt i gröna plastflaskor med dödskalle på. Nackdelen är att alla blommor som omger den också dör då…
Det var visst några munkar som tog hit eländet en gång i tiden, har jag för mig. De ska tydligen vara goda att äta. Och nyttiga med. Så vad gnäller jag för? Arbetslös med dålig ekonomi, och så har jag tomten full med gratis mat: kirskål och nässlor! Bara ut och ät med mig bara!
Man kan också asfaltera hela tomten. Så får man asfaltsblommor.
Stolpe in
Naturkonst
Om man känner för en ny prydnadssak av något slag, så går det att hitta mycket gratis ute i naturen. Kanske någon som kan berätta för mig vad det här är för något egentligen? Någon form av frökapsel antagligen, men från vad?
Den är cirka 4 cm i diameter i det här uppspruckna tillståndet. Och nu pryder den fönsterbrädet hemma hos mig! 
Varde ljus
Igårkväll, på väg upp till sovrummet, tyckte jag att belysningen var lite skum i nedre hallen. (I denna hall har jag två stycken taklampor, en i var ände av hallen.) Jag stod i trappen, med trappbelysningen tänd, och spanade upp i hall-taket. Mycket riktigt, taklampan där lyste inte. Vän av ordning tog genast fram en ny glödlampa och skruvade i den. Fungerade inte. Det var en sån där ny modell av glödlampor, miljövänlig och allt. Men sockeln var ju av rätt dimension. *Skaka skaka.* Verkade inte trasig. Prövade ändå en annan. Fungerade inte heller. Jag hade en till, av annat märke. Skruvade i den. Nehej, inte det heller.
”Jävla skit”, tänkte jag då fromt. ”Nu har själva takarmaturen gett upp andan.” Jag testade då den ursprungliga glödlampan i en annan armatur i huset. Jodå, den lyste så vackert!
Jaha! Jag stegade ut i köket, tog fram mitt post-it-block och skrev: Köpa taklampa!
Sedan bar det av mot trappen och sängkammaren igen och jag skruvade i den gamla glödlampan igen, mest för att jag inte hade nån kartong att lägga den i. Så skulle jag släcka hall-belysningen. (Ni minns? Jag har två lampor där.) Då kommer den hemska upptäckten. Håll i er nu!
DET VAR REDAN SLÄCKT I HALLEN!!! Att belysningen var skum där, berodde alltså på att det enbart var trappljuset som var tänt!
En lyftning av armen och ett lätt tryck med fingret på strömbrytaren, OCH DET BLEV LJUST I HALLEN!!!
Hemma hos mig
Hemma i trädgården börjar nu azalean och magnolian blomma så vackert! Och katterna trivs i solskenet.
I betraktarens öga
Ett hästöga är fantastiskt vackert som det är, men visst blir det lite häftigt så här med?
Gula rosor
Vid nedan nämnda torp fanns också denna buske som såg precis ut som en vildros av blad och växtsätt att döma. Men jag har aldrig sett sådana blommor! Någon? Väldigt vacker var den i alla fall!
Vill ha!
Jag begav mig ut på vandring idag igen och kom fram till ett litet torp. Jag visste att det fanns, men har aldrig varit där förut och jag blev blixtkär med en gång! Bortsett från att där säkert inte fanns vare sig el, rinnande vatten eller teleledning (det syntes i alla fall inga tecken på det) så var det rena drömläget! En annan förutsättning är ju givetvis att det alltid skulle vara sommar…
Jag klev runt och tog en massa bilder, och vill ni kika och drömma er bort – så varsågoda!
(Den sista bilden föreställer bl a en JÄTTESTOR bok! Där fanns en massa träd av olika slag och bara det är ju lite häftigt när man mest är van vid granar häromkring.)
Virtual Reality
Så nu har jag fått reda på att det lilla ägget förmodligen är koltrastens. En av mina favoritfåglar!
Har just suttit o sett på en film på 24:an. Herregud, säger jag. De hade skapat en SIM värld i ett datorprogram, där de kunde ladda upp sig och sitt medvetande. Det verkade ju spännande. Problemet var bara att de människor de skapat i den världen såg ut som dem själva. Problemen blev ännu större när det gick snett nånstans och de simulerade människorna började ladda ner sig i den ”riktiga” världen och folk blev mördade. Vem blev mördad var??
För att krångla till det ytterligare, visade det sig att den riktiga världen i själva verket var en SIM värld den också!! (De simulerade människorna hade alltså skapat en Sim värld i en annan, i tron att de själva var verkliga!)
Karaktärerna hade uppenbara svårigheter att veta vem som var på riktigt och vem som var simulerad och nånstans där tappade jag greppet fullständigt och kände hur vansinnet började komma krypande…
Brrr…
Ping!!!
Klicka här om ni gillar vad ni läser, så blir jag glad!
Min bok är nu utgiven och finns på amazon!
Köp den här!-->
Svenska
English 
Deutsch Prishylla
Tack Annette!
Tack Bitte!
Tack Baronessan! Ännu en pippi! (Ros?)
Tack Baronessan!
Tack snälla Lairama!
