Valborg, Valborg, who the f**k is Valborg?
Gårdagen hade jag planerad in i minsta detalj. Skulle verkligen ta vara på den på ett effektivt och trevligt sätt, hade jag tänkt mig. Ni vet, förena nytta med nöje. Så ringer de från hemtjänsten och undrar om jag vill jobba 3½ timme mellan 1 och halv fem när de har möte!? Ja, jag är ju inte i läge att tacka nej till aldrig så lite jobb, men snacka om att spräcka hela dagen!
Jag tog vara på lite sol i alla fall, (det viktigaste på min att göra-lista…) sittandes på verandan en stund innan det var dags att förbereda lunch. Åkte hemifrån halv ett. Fick handlat efter jobbet.
Men IDAG har jag utnyttjat dagen i alla fall! Fick sågat till en liten träkloss som jag ska ha till – ja skit samma, det är lite reparationsarbete som pågår – och sedan har jag målat den. Därefter tog jag mig an potatislandet och fick även rafsat bort lite kirskål under vinbärsbuskarna.
Sedan blev det välförtjänt slappa/fika/läsa/sola på verandan, för det är ju precis lika varmt idag!! Dvs runt 24 – 25 grader.
Nu blir det snart middag och sedan ska jag ta mig en ridtur i kvällssolen! Det blir min Valborgsmässoafton. Inte så vidlyftig kanske, men jag är helt nöjd! Jag kanske tar mig ett litet glas likör i kväll också när jag kommit hem igen, för att riktigt ”götta till det”! Morris fyller dessutom 15 år idag, så jag får väl fundera ut något gott till honom med… 
Kurragömma
Bitte har ju länge letat efter sin iPod och äntligen hittat den – på ett ställe hon tittat på flera gånger…
Jag kan meddela att hon är inte ensam. Jag har i två dagar (och kvällar) letat som en galning efter mitt lilla bordsstativ, modell teleskop, till kameran. Ingenstans gick det att finna. Försökte minnas när jag använde det senast, och VAR, men icke. Jag använder det inte så väldigt ofta, så antingen blir det om jag typ ska ta en bild med väldigt lång slutartid, eller om jag vill ta en bild på besökande gäster där även JAG ska vara med.
Jag letade i alla rum, lådor, skåp. Jag kollade jackfickor (då det i hopfällt tillstånd ryms i en stor ficka), jag kollade i bilen och handskfacket. Jag letade på samtliga ställen en gång till. Nej. Det var uppslukat av Moder Jord. Sedan svor jag en ramsa. Det hjälpte inte heller.
Igår kväll passerade jag stereon, som är på väggen nära datorn, för att släcka i rummet innan jag lade mig. När jag står med handen på strömbrytaren, tittar jag rakt på omtalade stativ!
Det står uppfällt i ögonhöjd, ovanpå förstärkardelen, snyggt och prydligt, som ett prydnadsföremål ungefär. Tjugo centimeter från mina ögon.
SUCK.
Fotodag
Potatislandet ropade på uppmärksamhet. Så för att slippa höra, så packade jag en ryggsäck med fika och gav mig ut i skogen på fotosafari istället.
Förresten, är det någon som vet om det överhuvud taget är möjligt att fotografera GENOM vattnet, (alltså utan att få med speglingarna) när man har en vanlig digitalkamera? Alltså ingen systemkamera med möjlighet till filter och sånt…
Denna bilden blev ju snygg just FÖR speglingen, men det simmade omkring små firrar också under ytan, och det fanns snyggt grus på botten… men det gick inte att få med.
Lavar o mossor på grenar i motljus blev en utmaning.
Här har larverna skapat egen konst. Ett träd i trädet!
Skogsklövern blommar.
Härligt mjukt gräs.
Tickor fanns det gott om av alla storleker och färger.
Övriga bilder finns att beskåda på flickr, för den intresserade… (Länken högst upp till höger på sidan.)
Pytte-Pompe
Pompe har blivit leksakshäst! HA HA HA HA HAAAA!! Jag skrattade i femton minuter när jag fick se bilden! (Klickbara)
Har annars haft en härlig dag med ridtur hem till mig, där vi fikade i gröngräset tillsammans med hästarna. Sedan har jag suttit på verandan och lapat sol igen. Här är mitt ridsällskap med hästarna, nu med lite mer normal storlek…
Nej, nu ska här ses på TV en stund. Bulle och kaka lockar!
Sol i hjärtat
Solen fortsätter att stråla och idag har jag klippt gräset för första gången i år! Det firade jag med en fika och en bok på verandan sittande i min solstol. Meningen var ju att jag skulle fortsätta med att gräva i det blivande potatislandet, men plötsligt befinner jag mig här framför datorn istället???
Nåväl, lite bilder av blomsterprakten i min trädgård kanske?
Gårdagen försvann i ett nafs, eftersom jag tillbringade den med att installera drivrutiner, program och annat krafs för en väninna vars dator kraschat. Hon hade köpt ny hårddisk och fått hjälp att installera operativsystemet, men sedan satt hon där. Hon blev nöjd och själv kände jag mig uppskattad och det är ju inte fy skam!
Imorgon är det planerat att jag och en stallfrände ska ta en ridtur tillsammans och styra kosan hitåt och ta en fika i gröngräset här utanför tillsammans med hästarna. (Tänkte att de skulle få beta av lite gräs på ‘allmänningen’ här mittemot…) Ser fram emot detta.
Snälla kommentarer i min blogg gör också livet värt att leva. Ni ska veta att om någon av er har vägarna förbi nån gång, så har jag inte långt till kaffebryggaren. Det är bara att knacka på!
Bryt ihop och gå vidare
Har blivit tilldelad en jobb-coach på arbetsförmedlingen. Besökte henne idag. En mycket trevlig människa. Eftersom jag inte mått så bra den senaste tiden, så bröt jag naturligtvis halvt ihop efter en stunds samtal, inför denna tjej som troligen var nånstans i samma ålder som min son…
Stackarn var vänlig och förstående och när jag kom hem hade jag fått ett mail från henne där hon tyckte att jag borde gå till en läkare för att slippa må så dåligt.
Men nu vill jag ju inte göra det, eftersom jag har panisk skräck för allt vad antidepressivt heter. Har en väninna som efter många år av sådant, nu befinner sig på avgiftning för jag vet inte vilken gång i ordningen och väntar på en plats på behandlingshem. Efter att ha fått pröva olika sorter, utan att bli bättre, blev hon till slut beroende och ångesten blev värre och värre istället för bättre, och alkohol dövade den temporärt – för att naturligtvis sedan förvärra den.
Visst, det är jättebra att det FINNS antidepressivt att ta till när det krisar, men jag tror att det är bättre att försöka komma åt orsaken till att man mår dåligt, och försöka fixa det den vägen istället.
I mitt fall tycker jag att orsaken är ganska självklar: Arbetslöshet, oro för framtid/ekonomi, sämre och sämre självförtroende (vilket i sin tur får mig närmast folkskygg emellanåt och vill bara vara ifred).
Den allra bästa boten måste ju vara att få ett jobb!
Att sedan läkarna här på vårdcentralen inte är av den sorten som jag har lust att öppna mig för, är en annan sak.
Nej, jag ska bita ihop ett tag till och försöka ta en dag i taget. Ibland händer det ju faktiskt att jag har en riktigt bra dag!
Vädret ska ju bli bra hela helgen, jag ska åka och hjälpa en väninna med datorn imorgon, jag ska klippa gräs och pyssla lite i trädgården, jag ska rida och på söndag får jag t om trevligt sällskap på ridturen.
Jag köpte choklad på vägen hem idag och nu har jag precis bakat en sockerkaka, så kvällen ska ägnas till mys.
Kanske, kanske kan jag även hitta på nåt kul att blogga om de närmaste dagarna?
Må solen lysa på er alla därute!
Ett äpple om dagen
Inte sedan 1982 har antalet sjukskrivna varit så lågt som i år. Nästa år väntas det plana ut till ett nytt rekord. Aldrig har vi varit så friska som nu!
Eller…?
De otaliga rapporter om alla människor som mår dåligt, både psykiskt och fysiskt, är lätt att bortse ifrån. Det är bara att blunda, sätta händerna för öronen och sjunga: La la la la….
Och när man kommit på ett så bra sätt för att få ner siffran – nämligen genom att helt enkelt neka sjukskrivningar – så är ju chanserna till nya rekord väldigt stora. För det är klart att folk bara bluffar! Inte kan de må dåligt heller?
Man kan också välja att betrakta det hela från andra hållet och ställa sig frågan: Hur kommer det sig att det var så få sjukskrivna 1982? En tid då det fanns gott om arbete, landets ekonomi var god och både sjukskrivningsregler och a-kasseregler var generösa. Är det inte konstigt?
Då borde väl folk verkligen ha passat på!
Eller…?
Lilla Pompe och jag
Jag: Nu tar vi och travar en bit!
Pompe: Okej.
Jag: Men saktar du av redan? Det är ju bara en liten backe…
Pompe: Jag är tung. Jag orkar inte. Det är ju UPPFÖR!
Tystnad.
Skritt, långa tyglar, liten skogsväg, solen skiner.
Plötsligt förflyttas vi framåt i hundra knyck! Hovarna fullkomligt flyger fram över stickor och stenar. Det dröjer en bra stund innan jag får tag i tyglar och därefter övertygat Pompe om att det är skritt som gäller nu.
Jag: ???
Pompe: !!!!
Jag: Inte alls! Det finns inga lejon i Sverige. Dessutom tyckte jag du sa nyss att du inte orkade springa uppför?
Pompe: —
En granne till mig har tagit nedanstående kort på en älg han mötte.
Om det var den hysteriska älgen vi mött, så hade jag kanske förstått reaktionen. Men nu var det nog bara de känsliga kallblodsnerverna som spökade igen.
Bara för den intresserade
Jag är ju ett stort Discworld-fan och ibland när man sitter där och fnittrar hysteriskt och inte kan sluta, så vill man gärna dela med sig. Det kan ju i och för sig vara svårt att ta roliga meningar ur sitt sammanhang, men här kommer i alla fall tre små stycken som man bör kunna haja utan att läsa hela boken. Det är just den där finessen med att själva poängen nästan alltid kommer som en total överraskning mot slutet av en lång text, som gör att man nästan sätter i halsen om det skulle vara så att man råkar dricka kaffe eller nåt samtidigt…
”In yet another part of the forest a young shaman was undergoing a very essential part of his training.
He had eaten of the sacred toadstool; he had smoked the holy rhizane; he had carefully powdered up and inserted into various orifices the mystic mushroom and now, sitting crosslegged under a pine tree, he was concentrating firstly on making contact with the strange and wonderful secrets at the heart of Being, but mainly on stopping the top of his head from unscrewing and floating away.”
—————————————————————
”Is ‘drunk’ or ’sober’ the privative?
In Discworld, you can get ‘knurd’, which is as far on the other side of sober as drunk is on of the inebriated side.* But on earth there is no such thing.
* And a terrible thing that is, akin to the state of horrible depression. Hence the afflication of Captain Vimes in ‘Guards Guards’ who needs a couple of drinks simply to become sober.”
——————————————————————
…”A lot more could be included now to explain why these two are dropping out of the world, and why Twoflower’s Luggage, (last seen desperately trying to follow him on hundreds of little legs,) is no ordinary suitcase, but such questions take time and could be more trouble than they are worth.
For example, it is said that someone at a party once asked the famous philosopher Ly Tin Weedle: ”Why are you here?” and the reply took three years…”
Sådär. Alla ni som inte är ett dugg intresserade: ”Sod it!”
Triss i björkar
Ping!!!
Klicka här om ni gillar vad ni läser, så blir jag glad!
Min bok är nu utgiven och finns på amazon!
Köp den här!-->
Svenska
English 
Deutsch Prishylla
Tack Annette!
Tack Bitte!
Tack Baronessan! Ännu en pippi! (Ros?)
Tack Baronessan!
Tack snälla Lairama!
