Stegar och spöken
Sådär! Nu är det gjort! Jag har klättrat upp för Stegen!
Det är ingenting jag gör med lätt hjärta, om man så säger. De första tre stegen går alldeles utmärkt. Det fjärde går det med, med viss vinkel på knäna som vägrar räta ut sig. Nu börjar hjärtklappningen också, som i och med femte steget tilltar, tillsammans med svettningar och ansträngd andhämtning och skakningar i kroppen. Mycket otrevligt. Allra värst blir det när jag fått upp näsan i jämnhöjd med hängrännan. Jag får en MASSA otrevliga idéer i huvudet om hur själva hängrännan ger vika och allting brister och jag faller. Ingen granne hemma och ingen som tillkallar ambulans.
Det hade inte varit RIKTIGT lika farligt om stegen stått stadigt, samt lutad mot en stabil trägrund eller liknande. Jag hade visserligen vägrat klättra högre upp än absolut nödvändigt för att få i näven i rännan och skrapa skrapa alla multnande löv och kasta ner dem på marken. Men att ha den lutad mot en ränna i plast är rena rama skräckscenariot för min del. Men nu är det gjort. På tre ställen dessutom. Mycket stolt. 
Men först skulle stegen hämtas. Det är nämligen så att grannen köpte in sig på MIN stege med 50 % för ca 15 år sedan. Detta innebär av en för mig okänd anledning att stegen alltid förvaras på hans domäner. Någonstans. Jag hämtar den vid behov, låter den stå kvar hos mig…. och efter några dagar är den borta igen. Som en regel utan undantag. Nåväl, jag gick till grannen för att fråga var den fanns denna gång. Ingen hemma. Den andra grannen då? Inte där heller. På tomten emellan dessa grannhus, finns en gammal ladugård samt en f.d lada. Ni kan se här hur det ser ut. Mysigt? Det kändes nästan kusligt att gå och leta efter stegen. Spöken kunde ju få för sig att dyka upp… Stegen fanns ingenstans. Jag hade nästan gett upp hoppet, men av någon anledning fick jag för mig att höja blicken, kanske för att be högre makter om hjälp. DÄR hängde den! I taket, hängandes på takbjälkarna! Det blev till att hämta en tunna att ställa sig på och sedan peta ner stegen, decimeter för decimeter, tills jag kunde få tag i hela och försiktigt hasa ner den på golvet utan att ramla eller få den i huvudet. (Alla bilder går att klicka för att se större…)
Nu står den hos mig. Jag är visserligen klar, men den måste stå hos mig nu eftersom sotaren förväntas komma imorgon och klättra upp på mitt regnvåta tak. Sotare, takläggare eller antenn-installatör, är några av de yrken, bortsett från tekniker då, som jag aldrig skulle kunna bli! Apropå spöken, så har jag förvandlat mitt äppleträd till ett! 
Det är ett sista försök att få fåglarna att låta några äpplen hänga kvar såpass att de hinner mogna. Det är vinteräpplen, så de behöver hänga länge till! CD-skivor skulle vara bra var det någon som sa, så nu testar vi det!
Kommentarer
En som vill nåt to “Stegar och spöken”
Leave a Reply







Ja, Laila!
Finns ingen som Du som kan få mej så road när Du berättar om Dina eskapader, samtidigt är det så allvarligt egentligen, för allt Du ´beskriver kan ju faktiskt hända, dett med att klättra på stegar är jag livrädd för, och skall någon annan klättra så går jag och gömmer mej! (jättebussigt).
Men Du behåll stegen lite till, Du äger ju 50%;)
Kramen och ha en bra start på veckan”
//annette